indietant

Nu sitter jag i sängen, lyssnar på almedal och funderar.

Jag skulle vilja vara lite mer som min lillasyster Amanda, hon är så häftig.
Hon låter verkligen ingen trampa på henne, hon står på sig i alla situationer..
Det är klart att hon, som vilken annan liten tjej som helst, blir ledsen ibland, då blir hon oftast det för att hon har gjort något lite dumt själv, blir ledsen för någon annans skull.
Sen är hon världens sötaste lilla tjej med, kramgo och så hemskt gullig!
Som en gång, när hon var ungefär 5 år, jag kom hem från skolan och mamma hade bakat kakor.
Dom hade sparat ungefär fem stycken till mig som stod på ett fat på bordet.
Då sa vi följande:

Jag: Amanda, du får inte ta en kaka bara för att jag går på toa, lova!
Amanda: Ja, jag lovar att jag inte ska ta en.
Så jag går på toa, för hon brukar hålla det hon lovar.
När jag kommer tillbaka så är det bara två kakor kvar..
Jag: AMANDA! Du lovade ju att inte ta en!
Amanda: Jag tog inte en, jag tog tre! :D

Åh, gud vad jag saknar henne!



Nu ska vi äta mat, skriver senare igen.
Puss och kram!